Historiernas Etseri

Historiernas Etseri

Många åhörare anser att Etseris historia saknar motstycke. Frågan är hur en liten och anspråkslös by i ödemarken kunde växa till en turiststad med global ryktbarhet?

Svaret hittar vi i början av 1500-talet, när finska stammar vandrade till Etseri längs vattenlederna i sökandet efter svedjemark. När de upptäckte att platsen var lämplig bosatte de sig här och utökade sina områden och familjer.

Den egentliga tillväxthistorien börjar 1883, när järnvägen som går genom orten blev klar. Banan var känd som Nikolajbanan från Vasa till Tammerfors. Järnvägen satte fart på industrin. Vid Inha fabriker uppstod tack vare patronparet August och Lydia Keirkner en välbärgad industriby, dit även ett stort antal av guldålderns konstnärer och andra bemärkta personer i riket fann vägen.

Vattenlederna och järnvägen möjliggjorde uppkomsten av flera andra sågverk och industrianläggningar. Tack vare de goda förbindelserna byggde Försvarsmakten också en depå i Etseri 1940.

Turismen i Etseri kan sägas ha börjat på 1800-talet, när flera finländska konstnärer, från Sibelius till Järnefelt, tillbringade somrarna vid sjöstränderna samtidigt som de lärde sig finska. Denna tidiga turisttrafik möjliggjordes naturligtvis av järnvägen.

Turismen på orten inledde sin verkliga uppgångsperiod 1973, när Finlands första naturenliga djurpark öppnade portarna. Den dåvarande kommundirektören Väinö Jaakolas enträgna dröm uppfylldes, och djurparken och de omgivande områdena har senare expanderat till ett internationellt turistcenter, där jättepandorna Lumi och Pyry naturligtvis är de mest kända stjärnorna.

Hugo Simberg tillbringade sin sista sommar på Sarkola i Peränne, där han dog i juni 1917. Trapporna som han bars utför på sin sista resa finns fortfarande kvar på platsen. Det sägs att det var här han målade sitt sista arbete ”Svedjerök”. Bilden visar Simberg på Sarkolas gård. Ett minnesmärke med informationstavla har rests på dödsplatsen.

Myllymäki station var den enda tredjeklasstationen på järnvägen mellan Tammerfors och Vasa, som öppnades för trafik 1883. Här fanns även en restaurang. Den ryska kejsarinnan Feodorovnas salongsvagnar förvarades på Myllymäki station. Prinsessan, som var född i Danmark, reste från S:t Petersburg till Danmark längs Nikolajbanan.

Inha fabriker var den andra orten efter Tammerfors där lamporna tändes på 1800-talet.